eurofoot.blogg.se

Många klassiska svenska klubbar har under åren utvecklat en stark egen identitet, som utomstående är det svårt att precis sätta fingret på vad denna är men för de egna supportrarna är ofta känslan mer övertygande.

 

Att supporters utgör själva fundamentet i klubben kan vi slå fast, en klubb är dess supportrar och delar majoritetens värderingar vilket i sin tur  präglar klubbens identitet, nya supportrar som söker sig til en klubb delar allt som oftast redan de ideal som klubbens supportrar historiskt stått för vilket gör att spiralen fortsätter och identiteten förblir densamma. 

 

Utomlands kan vi se stora kulturkrockar när externa investerare tar över gamla klubbar med en stark identitet och ersätter den med sina egna visioner, inte konstigt att folk reagerar. I Sverige är inte detta möjligt, här tillsätter supportrarna själva klubbens ledande figurer, något som leder till en viss problematik. När styrelsen och sportsligt ansvariga tar beslut baserade på identitet riskerar klubben på sikt att stanna av i sin utveckling, detta händer eftersom ansvariga ofta delar den historiska identitet som präglar klubben, de är ju nämligen valda utav supportrar som i sin tur har en viss kravbild över vilka värderingar de ledande skall ha. Kanske är det också därför som vi ser allsvenska klubbar gång på gång värva spelare av liknande karaktär och som snabbt visar sig bli publikfavoriter på grund av sin kämpaglöd (Asgeir Börkur Asgeirsson, Gais) eller på grund av sin passningsskicklighet (Markus Rosenberg, Malmö FF ) eller kanske beroende på sin förmåga att anpassa sig till ett kollektiv ( Martin Smedberg Dalence, IFK Göteborg). Såklart finns det undantag i varje förening, men samtidigt är känslan att klubbarna allt som oftast strävar mot att på sikt gå tillbaka till de historiska ideal som präglat föreningen. 

 

För svensk fotbolls framtid är det troligtvist därför bäst att låta externa parter gå in och sätta sin prägel på klubbarna, att låta klubbarna skakas om och ta till sig nya influenser, detta för att kunna konkurrera på såväl klubblags som landslags-nivå. Frågan är bara om man vill ta risken att låta identiteten gå förlorad, i framförallt England har vi kunnat se att klubbar med rika ägare skakat om klubben så fundamentalt att hela supporterskaror försvunnit och ersatts med andra som bättre passar in i den identitet som den nya ägaren skapat.

 

***********

Utbrytaren